Blås ut ljuset...
Sitter själv i lägenheten, Madde är och tränar och Johanna är nånstans! Det känns så tomt, som att allt är borta.
Det är vid såna här tillfällen som jag saknar Sthlm, min vänner, min familj och så saknar jag även dig..
Känns så konstigt att sakna nåt som man aldrig riktigt hade, ändå saknar jag det. Det vi hade, det var inte mycket men det var nåt och jag visst att du fanns där nånstans.
Det jobbiga är att jag kom över dig, det gjorde jag verkligen och jag känner inte samma sak som jag kände innan. Men att du har en sån timing, att du vet exakt när du ska höra av dig. När jag börjar må bättre och jag håller på att glömma dig. Så hör du av dig och river upp allt igen!
Varför kan du inte bara lämna mig, det skulle vara så mycket lättare!
Blås ut ljuset och tänd aldrig hoppets låga igen, det gör för ont varje gång du gör det.
Blås ut ljuset och glöm mig! Ge mig inte hopp igen, det är för smärtsamt! Blås ut ljuset!
Kommentarer
Trackback